Kampen för det privata alternativet . Min tid på Spendrups.
Jan Nordin är företagsekonomen ,som brinner för att skriva. Vid 66 års ålder debuterade han förra året som författare till en bok med ovanstående titel. Det är berättelsen om ett av Dalarnas viktigaste företag, Spendrups, under de 13 år som han var controller och sedan chef på ekonomisidan 1983-1996. Som stöd för minnet har han använt sina dagboksanteckningar.
Fram till 1976 kontrollerade statliga Pripps bryggerimarknaden och hade mer än hälften av marknadsandelarna. Samma år tog bröderna Jens och Ulf Spendrup över Grängesbergs bryggeri med rötter ända tillbaka till 1700-talet. Då mellanölet försvann året därpå blev det tufft för bryggarbranchen.
1983, samma år som Jan Nordin kom till företaget, bytte man namn till Spendrups. Det var skralt i kassan då och man hade bara 4% av marknaden. Dessutom ville staten ta över bryggerinäringen. Investeringsbehovet var 80 milj kr/år. Som tur var hade man en skicklig bryggmästare, Helmut Hiltmann, och bröderna Spendrup var duktiga entreprenörer . VD och marknadssida var starka. Man hade dessutom lyckats förvärva ett bra varumärke, Löwenbrau. Målet var att överleva och vara kvar i Grängesberg.
Nästa smäll kom 1990 när Spendrups förlorade en stor kund. Ekonomiavdelningen räddade företaget som sakta kom på fötter.Statens ambitioner på monopol lades på is och man börsintrodicerades.När Jan lämnade Spendrups 1996 var man välinvesterade och hade 100 milj.kr. i kassan.
Nu är Spendrups landests största bryggeri med märken som Mariestads, Norrlands Guld, Old Gold, Loka och Pepsi som varumärken och står starka.Familjen har genom sitt holdingbolag fortfarande kontrollen. Boken är ett stycke företagshistoria och ett tidsdokument.
Veckobrevskrivare, Lars Lyrvall
