På flykt från Ukraina till Sverige.
Anastasia kommer från Zaporizhzhia i östra Ukraina beläget 20 mil från utbombade Donetsk. Hon har man och en 3 månader gammal son, Mattias. Före kriget arbetade hon som konsertarrangör. Hon läste och lärde sig svenska sedan hennes bror flyttat till Sverige för sju år sedan.
Den 24 februari vaknade hon vid explosioner. Kriget hade börjat. Akutryggsäcken var redan packad. I affärerna trängdes folk för att köpa mat och mediciner. Med sin man, son och far åkte hon till en släkting utanför staden och bodde där till 12 mars då läget blev allt för farligt och de reste med bil till makens mormor i västra Ukraina. Med sin son i barnvagn och en resväska med det nödvändigaste for hon ensam vidare via Polen till Villnius och med färja till Sverige.En jobbig resa som bl.a. kostade henne bröstmjölken. Väl i land fick hon skjuts hem till sin bror i Bäsna där hon nu bor.
Hennes man och far är kvar i Ukraina och arbetar som volontärer och transporterar bl.a. hjälpmedel och mediciner.
Genom rapporter hon fått från vänner kunde Anastasia berätta om de hemskheter som folk utsätts för och där inte ens småbarnen skonas.
Hon hoppas varje dag att kriget skall ta slut och att hon skall kunna återförenas med sina kära i Ukraina.
På Börjes förslag kommer vi ekonomiskt att stötta henne med medel från klubbkassan. Pengar, som hon får använda där hon tycker de gör bäst nytta.
Tack Ansatasia för en gripande berättelse .
Veckobrevskrivare
Lars Lyrvall
