Om Mössor och Människor på CTH
Ann-Louise Ebberstein presenterade sin fjärde bok Mössor och Människor som handlar om mössfabriken CTH i Borlänge.
Hon inledde sitt anförande med att läsa inledningen i boken:” Tidigt en torsdagsmorgon den 27 augusti 1927 dog Carl Theodor Ericson. Han blev 64 år.
Fem dagar senare begravdes han i Stora Tuna kyrka. Tusen personer följde honom till den sistavilan där ett 30-tal bilar fyllda med blommor ledde processionen till kyrkan i Tuna. Utanför kyrkporten bildades en häck av vitklädda kvinnor som alla arbetat på C.Th. Ericsons Möss och Pelsvarufabrik. Det var en vacker och solig sommardag.”
Det var uppenbart att Carl Theodor Ericson var en om tyckt person. Han hade skapat en arbetsplats där drygt 250 personer arbetade och största delen var kvinnor. En enastående verksamhet i det mansdominerade samhällsbilden i Borlänge med Domnarvets Jernverk och Kvarnsvedens Pappersbruk.
Nästa citat handlade om natten då köpingen brann:” Vid tvåtiden natten till den 3 december 1900 utbröt en brand i Carl Lyrbergs oljehandel, öster om Borganäsvägen.
Elden spred sig hastigt och på fyra timmar hade elva boningshus och flera uthus kring Lilla gatan och Borganäsvägen i köpingen brunnit ner till grunden. Ytterligare tre boningshus fick betydande skador.”
Borlänge Tidning beskrev dagen efter på följande sätt.” Man såg mödrar bärande i den kalla natten med halvnakna barn, omlindade med täcken och skynda åt åtskilda håll för att hos vänner och bekanta söka skydd.”
Bland de drabbade var mössfabrikören Car Theodor Ericson med familj. Han kom ut först i familjen och sprang för att rädda räkenskapsböckerna. Efter honom kom familjen ut. Det var 30 grader kallt och där stod de i sina nattlinnen, barfota i snön.
Carl Theodor Ericson förlorade sitt hem, alla möbler och kläder samt hela sitt lager med mössor just innan julhandeln. Han var förtvivlad.
Hans fru Amelie ska då ha sagt:” Tänk vad jag är rik, som har alla mina barn med mig”
Fabrikören fick 60.000 kronor i försäkrings pengar vilket motsvarar tre miljoner kronor. Han kunde sedan bygga upp sin mössfabrik igen, som kom att bli dominerande mösstillverkare såväl i Sverige som internationellt.
Boken innehåller många beskrivningar och förhållande fram till våra dagar.
Ann-Sofie Ebberstein har gjort en betydande bedrift, när hon under fyra år arbetet med boken. Ett sådant här projekt lever och drömmer man med under dygnets alla 24 timmar. Hon har blivit lovat stöd av Borlänge kommun, men det har uteblivit. Hela projektet med alla olika yrkesmän och kvinnor som på olika sätt bidragit var på 600.000kr. Det har saknats en stor del då Borlänge kommun inte deltagit som man lovat. Det innebar att Ann-Louise kände att hon kunde inte lämna alla berättelser som hon fått framför allt av många sömmerskor att hon ville göra boken klar. Hon fick ta ledigt från sitt ordinarie jobba och arbete drygt fem månader utan lön. Det är skamligt av Borlänge kommun att uppträda på detta viset.
Vem är Ann-Louise? Hon berättade själv:” Som 13-åring gick jag upp på Borlänge tidning och sa att jag vill bli sportjournalist och på den vägen är det fortfarande. Just nu arbetar hon i Hedemora på Södran. Men hon har många strängar på sin lyra. Inom idrotten har hon haft många uppgifter. Hon var den första generalsekreteraren inom damidrotten. Hon har tränat tre olika herr-fotbollslag. Skrivandet är väl hennes stora passion. Detta är den fjärde boken som hon gjort. Det började med en om Borlänge Energi, sedan Falu Vatten. Och den tredje var en bok om Stora Tuna Församlings 550 års jubileum. Hon är uppvuxen på Hushagen, pappa i Domnarvet, mamma hemmafru och fyra syskon.
Veckobrevskrivare
Per-Olof Forsström
