Afghanistan-vägen framåt
Anders Rosén är journalist och många minns honom som tidigare medarbetare i lokal TV. Han sitter i styrelsen för Svenska Afghanistankommittén (SAK). Han har varit dess informationsansvarige och bott i Kabul i 2,5 år.
SAK är svensk biståndsorganisation som startade 1980 efter den Sovjetiska invasionen av Afghanistan. Den har en budget på 320 miljoner kronor och finansieras till största delen av skattemedel genom SIDA men också med bidrag från EU, FN och inte minst av bidragsgivare i Sverige.
Anders Rosén berättade till bilder om landet, dess historia och SAK:s arbete.
Afghanistan har ca 40 milj. innevånare varav 75% bor på landsbygden. Hälften av befolkningen är under 15 år. Man har rika naturresurser av naturgas, koppar, kol och olja.
1970 störtades monarkin. 1979 invaderades landet av Sovjet och när de lämnade landet 10 år senare utbröt ett inbördeskrig mellan krigsherrar. Talibanerna tog makten i mitten av 1990-talet. 2001 gick USA in med trupper. En av anledningarna var att ta fast Bin Ladin som gömde sig i landet. En republik med presidentstyre med stöd från väst skapades. I september i år drar sig USA tillbaka.
Regeringen har en svag ställning och stor laglöshet råder. Samtal har inletts med talibanerna om landets framtid. I dagarna har FN en konferans om Afghanistan. Det är många hotbilder mot den svaga demokratin men ett visst hopp finns i en allt mer välutbildad yngre generation.
Svenska Afghanistankommittén (SAK) bygger och driver skolor där man har över 100 000 elever. Man hjälper funktionsnedsatta barn. Det finns 800 000 i landet där många barn har lemlästats av minor. Man utbildar döva i teckenspråk och har utbildning av barnmorskor och kvinnliga lärare. På sjukvårdssidan driver man kliniker och tar årligen emot 1,7 milj. patienter. I byarna stöder man genom manliga och kvinnliga byråd lokala projekt. SAK har närmare 6000 anställda i landet. Vill du vara med och stödja SAK:s arbete så swischa en gåva till 900 78 08. Skriv gärna från Borlänge Stora Tuna Rotaryklubb som avsändare.
Tack Anders Rosén för en informativ och tankeväckande berättelse.
Veckobrevskrivare
Lars Lyrvall
