Postrodden Grisslehamn-Eckerö
På 1600-talet bestämde drottning Kristina att Roslagsbönderna en gång i veckan året om skulle frakta post från Grisslehamn till Öckerö på Åland. Från Finska sidan skulle motsvarande utföras.Bönderna indelades i postrotar. Sträckan är 44 km motsvarande 24 distansminuter. Man seglade om det gick men för det mesta blev det att ro. Värst var det när det varken bar eller brast i den s.k. menförestiden. Stormar orsakade haverier och många omkom genom drunkning. Åländska änkor fick så småningom stopp på turerna.
Den sista rodden från Finland var 1910 efter att svenskarna slutat några år tidigare.
För att hedra de bönder som under flera århundraden fraktat posten beslöt man 1974 att starta en kapprodd med autentiska båtar.
Kenneth Willman, för dagen iklädd skepparkavaj och vegamössa, bodde vid den tiden i Norrtälje. Han och några vänner hyrde en gisten båt och var med vid första rodden 1975. Tiden blev 12 timmar. 60 båtar deltog. Det kom att bli 14 gånger för Kenneths del. Bara 2 gånger lyckades man segla. Bästa tiden blev 5 tim 20 min. Man köpte snart in en 7 meters skötbåt på Åland. Den fick namnet Havtorn och var 2-mastad och gick att kryssa med. Besättningen var 3 roddare och en styrman. Varje roddare hade en åra på 370 cm. Enligt reglerna skulle också postsäckar medföras.
Allt besiktigades före start av folk från Sjöhistoriska muséet. Kompass och radarreflektor var enda tillåtna hjälpmedlen. Rätt utrustning gav stilpoäng. Skepparsysslan roterade och Kenneth berättade om några episoder som han varit med som skeppare. En gång rodde de med draggen i botten, vid ett annat tillfälle monterades masterna upp och ned. Värst var kanske när rorkulten gick av på upploppet och man blev sist och fick stryk av ett gäng finska nunnor. De var en nesa att få jumbopriset , en sjödränkt ekplanka.
Postrodderna lever fortfarande kvar. Sista gången Kenneth var med var 1995.
Han avslutade sin intressanta berättelse med mottot för sitt roddargäng:
” Vi kommer alltid fram men vi vet inte när.”
Veckobrevskrivare
Lars Lyrvall
