Musiken i människan
En start i musikteori. Många av oss har erfarenhet av musik. Vi vet också en hel del om biologi och fysik. Vi vet en del om teologi.
Gustaf var förut i den försäljande musikbranschen. Man är egentligen försäljare. Vad säljs på en marknad blir ett slags huvudfråga för skivbolag? Men vad är musik? Grunden för musikprodukten, hur beskrivs den?
Gustaf beskriver sin upplevelse av en film. En person har blivit ensam kvar på planeten Mars. Att bli ensam. Personen i filmen finner så småningom inspelad musik. Inte så ny musik, men ändå. Han lyssnar. Den situationen föder en frågeställning och ett svar i Gustaf: Men så här är det inte. Man lyssnar inte på musik ensam. Det finns en aspekt i musiken som är gemenskap. Musiken i människan som grundfenomen är musik i människor.
Vi känner igen det hierarkiska systemet
Musik
Ackord
Toner
Svängningar
Vi känner för att inte endast ta ett ackord, vi tar två. I munspelet kan vi nyttja två eller flera ackord för att åstadkomma ”den sköna musiken”. Centralt för all musik är att arbeta med motsatser, motpoler. Tonika ettan. Dominant femman. Ingen harmoni om man inte får till detta.
Pulsationer. Ut – in, upp – ner, fram – tillbaka. Melodi skapas med en grupp ackord. Gustaf påvisar med två munspel. Etta och femman plus alla acckord runtomkring. Melodier skapas. Ackordens uppgift är att vi harmoniskt skall gå från A till B, från en klangpunkt till en annan. Tredje ackordet hjälper, det leder oss.
Våra kroppars rörelser relaterar till musik. Mjukt eller hårt.
Gustaf låter oss lyssna på lugn flöjtmusik. Gustaf minns då hans och Pernillas femte barn föddes. Under några timmars förlossningsfas omgavs de av den sköna flöjtmusiken. Mätinstrumenten, som mätte Pernillas olika kroppsliga förhållanden, uppvisade på sina skärmar musikliknande figurer. Kroppen och musiken. Musiken i kroppen. Musiken i kropparna. Man vill inte se ett rakt streck. Ett diagrammatiskt rakt streck är död, icke-liv. Nej, livet ser vågigt ut. Liv är variationer. Det kan finnas musik i livet.
Ackordet är en människa. Musiken är människan. Toner, ackord, musik behöver varandra. Mötena uppstår. Musiken uppstår.
Gustaf visar med ett ljudande exempel, de egna munspelens ljud och egna sången som möter ljudet från den inspelade flöjtmusiken. En improviserad helhet uppstår.
Avslutningsvis säger Gustaf att ”man kan inte vara helt säker i sina påståenden.” Är människan verkligen ensam? Psykologiskt pratas det om individen, den inre människan, övermänniskan, den undre människan, den lilla människan, hit och dit. Men är inte vi individer, var och en, en samling människor? Det här är en ny tanke. Den är knappt förlöst. ”Jag kan ha helt fel”. Men denna framställning får nog följas av ytterligare en föredragning.
Tack Gustaf Norén för ett givande, sevärt och hörvärt föredrag om musiken i oss!
Veckobrevskrivare
Ramon Wåhlin
