Vad har Stefan Olsson från Sundborn gemensamt med Björn Borg och Stefan Edberg? Jo de är alla tre vinare av Wimbledonmästerskapen i tennis.
Stefan Olsson har dessutom gjort det sittandes i rullstol. Rullstolstennis är den största sporten inom paralympics med över 600 rankade spelare värden över, så konkurrensen är stor. Det enda som skiljer rullstolstennis mot vanlig tennis är att man får låta bollen studsa 2 gånger om man vill.
Intresset för tennis började redan när Stefan var 5 år och såg tennis på teven för första gången, Pete Sampras och Pat Rafter var mina stora idoler säger Stefan. Men det dröjde tills han var 7 år innan han fick möjligheten att prova på. Han var fast direkt och började träna. När han var 13 år blev han inbjuden till en tävling i Holland där motståndarna var så gamla som 17-18 år, trots det så gick Stefan och vann tävlingen och han förstod på allvar att han hade talang.
2004 var han med i paralympics första gången, men åkte ut direkt i första omgången. Det var ändå ok att bara få vara med berättar Stefan. 2006 blev Stefan proffs och började resa värden över och spela tävlingar. Det finns runt 170 tävlingar att välja bland, men ett 20 tal blir det varje år för Stefan som berättar att några stora prispengar är det inte, en Wimbledon seger ger 340.000 kr men i andra tävlingar ligger det kring 20.000 kr.
2008 var det dags för paralympics för andra gången, nu gick det bättre och han gick ända till kvartsfinal. Ännu bättre gick det i dubbeln tillsammans med Peter Wikström där de tog silvermedalj.
Stefan var ett tag tvåa på rankinglistan och spelade bra, men så skadade han axeln och blev borta i 6 månader. Det blev sedan en lång väg tillbaka och till paralympics 2012 hade han inga förväntningar på sig och det gick heller inte så bra i singelspelet. I dubble däremot gick Stefan och Peter in utan några krav eller förväntningar på sig och spelade överraskande bra, så bra att de gick hela vägen och vann guld.
Uppståndelsen efter guldet blev stor och Stefan tappade bort sig själv och blev deprimerad. Det tog ett helt år innan intresset kom tillbaka och ännu en gång fick han kämpa sig tillbaka för att komma i form för tävling, 22 kilo hade han gått upp i vikt som nu skulle tränas bort.
Det var kämpigt i början men 2017 vände det och han van en tävling i Sydafrika, den näst största tävling man kan vinna. Sedan var det dags för Wimbledon. Stefan fick ett tufft motstånd redan från början, han var t.ex. tvungen att slå förra årets Wimbledon vinnare för att gå vidare, men det gjorde Stefan och det räckte hela vägen till guldet.
Klubben gratulerar Stefan I efterskott till segern med en blombukett.
Veckobrevskrivare
Patrik Lindström
